En dejt med Thanatos

Genom natten går jag,

tomma skuggor längs vägen

likt gatulampor.

På en date med Thanatos,

hans beniga hand i min.

Förenade i livet, vigda i döden.

Ett löfte om en ring av vallmo

en dag (natt).

Han är en medelmåttig magiker,

fast i sina egna utbrytartricks.

Han tänder min cigarett uppochner,

glad över att stötta en vana

som påskyndar vårat möte.

Han lyfter upp mig för att kika över stängslet.

Gräset är inte alltid grönare,

men det är ändå gräs.

Våra fötter doppade i den mörka avgrunden, Lethe

flyter förbi oss,

en oändlig motorväg,

hans bror skejtandes nerför den.

Ingen kan skejta som honom

men ändå

ser han bara till att skejta som sin bror,

en evig imitation av en Ollie.

Springandes förbi förortshusen,

som inhyser de döda,

gamla Hades hund skäller trefaldigt på altanen.

För skojs skull slår vi sönder brevlådor,

tolv gånger.

Jag är snabbare

men han fångar mig alltid,

vaggad i hans kalla famn;

en påminnelse om detta

once-in-a-lifetime-möte.

Omsluten av hans mamma,

älskar i hennes livmoder,

detta förbund kan inte vara mera än

för alltid.

Sorgsen över att vara ett one night stand,

men medveten om att ett stelt påstötande ÄR oundvikligt.

Bild: Zola Gorgon
Text: Beate Björkengren

Catcheur fånga mig

Jag är på dåligt humör
Mitt hjärta gör ont
Tar min första dos, fyller magen
Efter gårdagens match
Hans krok närmar sig min mun
Fråga mig inte vad jag tänker
När jag ger upp mitt försvar
Jag kände hur munskyddet gick in i mitt tandkött
Att svimma
Jag orkar inte längre
Du förstår inte
Att det är dig jag tänker på när jag spottar blod
Du bryr dig inte
Jag ligger på båren, du tar min hand
Lyckas bättre i nästa match
Manager från helvetet
Du vill ha min hud, mina pengar
Staden slingrar sig runt trafikljusen
Ambulanspersonalen som gamar
De försökte plocka upp mig

Men jag är mer stabil än du
Dina sorgliga reaktioner, på misslyckanden som är mina
På morgonen när jag vaknar
Kokar du kaffe, mycket svart, mycket starkt
Du, hetero, du, röv

Jag ber dig inte att stå ut med mina misslyckanden
Och du tänker på matchen
Semifinal
Jag vill hellre att du älskar mig, som den dummis jag är
Att jordelivet, det materiella här, tar hand om oss
Fuck ära
Så länge min käke håller
Jag är ingen maskin
Varken guld eller järn följer med mig i graven
Jag skulle hellre vara en landmina
Dricka dyra flaskor i smyg
Träningen börjar igen
Och jag tar så många slag
Och jag tar protein
Så mitt ansikte grimascherar
Du är sexig säger du till mig när jag är blöt av svett
Och dukat under av ansträngning
Jag är inte Frankenstein babe
Jag är inte lika vänlig
Lyssna chefen, jag kommer inte att dö för det här
Och det gör dig förbannad att jag inte blöder fastän jag jobbar
Du övertygar mig att spara min ilska till när jag komme till helvetet
Så jag dumpade dig, satte en minikjol på min muskulösa brottarröv
Och jag liftade i New Port, flygplatsen

Jag skulle föredra en stabil relation som inte gör mig illa
Och att bo vid stranden eller på en annan planet


Översättning: Ian Memgard
Text & bild: Clément Szuszkin

Riddaren

Är det din medeltida andedräkt som kallar på mig,

eller är det ett bevis på att jag levde för länge sedan?

Var du kanske en riddare för länge sedan,

eller är det på grund av en svaghet som du lider?

Vad är vackrare  än att dö,

I dina armar kan allt bli så sexigt 

Du gör allt – I ditt namn

Är det kanske för att du tjänade Herren för länge sedan? 

Det finns ett sätt – som bög

men kanske förlorades det för länge sedan

Vinden kallar på oss

Dags att gå vidare 

Tillbaka till medeltiden

Text: Ian Memgard
Bild: Juliusz Lewandowski

Middagstid

Middagstid är grå rastlös och ond

bär med sig det från dagen man velat rena men fyller med korv, vin, ost

vid middagstid är det egentligen dags att svälta

stänga in sig och be

om förlåtelse

jag somnar men jag tänker på andedräkten i natten

på altaner

amerika kanske

vem kan sova

jag

sova kan jag

fast jag tänker på hur rastlösa de är på dessa altaner

en gång pulserar denna rastlöshet genom mig

bara en gång

sedan somnar jag


text: Fredrika Flinta
bild: Vera Nilsson, Sagor