Category Archives: Uncategorized

You do not carry responsibilities, as long as you’re not satisfied

The suffering of gentlemen

If I do not come to you now, what will you do?

Almost always you have nothing to give to me

I thank you for your upbringing, love and livelihood

Really, a mother does not always have to pay

She kept you screened off in her belly, 

and you kept yourself from her labors

Clothing and shelter, always looking for stress 

Taxpayers, nation builders, again it’s hard

You have no reputation, you are arrogant, you are perverted

Whenever you travel, blood and disaster, do you not rest? 

You have certainly slipped, and the way you have lost

Who will guide you, who has been given the power?

Still, your eyes are beautiful, and they are strong 

and they are full of modesty

Your eyes are enduring

He who lives forever, let him lie down and weep

The grave is right in front of you, but you do not flee

That is why I praise you for your beauty, and how you are made

My heart awakens what it predicts

I’m coming, I’m coming to you now

---

text: Ian Memgard
image: Juliusz Lewandowski

Du bär inget ansvar, så länge du inte är tillfredställd

Herrarnas lidanden

Vad gör du om jag inte kommer till dig nu?

Nästan alltid har du inget att ge mig

Jag tackar dig för din uppväxt, kärlek, och leverne

Sannerligen, en moder måste inte alltid betala

Hon höll dig avskärmad i sin mage

och du höll dig själv från hennes mödor

kläder och tillflykt, alltid på jakt efter stress

Skattebetalare, nationsbyggare, återigen är det svårt

Du saknar anseende, du är arrogant, du är pervers

Vart du än reser, blod och katastrof, vilar du aldrig?

Du har sannerligen halkat, och som du förlorat

Vem ska vägleda dig, vem har fått makten?

Ändå är dina ögon vackra, och starka är de

och fulla av blygsamhet

Dina ögon består

Låt den som lever för evigt lägga sig ner och gråta

Graven är precis framför dig, men du flyr inte

Det är därför jag prisar dig för din skönhet, och hur du är skapad

Mitt hjärta väcker vad det förutspår

Jag kommer, jag kommer till dig nu

---

text: Ian Memgard
bild: Juliusz Lewandowski

I turned on the TV as I usually do, but that night was different. The TV, which I always watch with the volume set to 25, became inaudible to me, and instead I heard someone’s voice speak to me. “They say the spirits of the dead become stars,” said the voice. I ignored what I heard, such scattered fantasies and strange thoughts must be ignored. Well, how about that voice? Do I have the confidence to admit it? “How long will this last?” I said to myself, and right then the sound of the TV came back. 

---

text: Ian Memgard

Jag satte på TV:n som jag brukar göra, men den kvällen var annorlunda. TV:n, som jag alltid tittar på med volymen inställd på 25, blev ohörbar för mig, och istället hörde jag någons röst tala till mig. “De säger att de dödas andar blir till stjärnor” sa rösten. Jag ignorerade det jag hörde. Sådana spridda fantasier och konstiga tankar måste ignoreras. Tja, vad sägs om den där rösten? Har jag självförtroendet att erkänna det? “Hur länge kommer det här att pågå?” sa jag till mig själv, och genast då kom TV:ns ljud tillbaka.

---

text: Ian Memgard

INNE

• Mommy issues… hur har vi kunnat var så…binära ….att mamma fått stå för all godhet och pappa för all ondska
• Vara anonym på internet
• Den perfekta mannen…
• Blomsterarrangemang
• cigg
• indiskreta soffor
• en semester där man bara börjar promenera och ser hur långt man kommer
• Ironi och cynism…för romantikern har känt tillräckligt
• skönhet…någon lurade oss att det inte spelar någon roll
• Deus ex machina
• äta restprodukter från djur. tillaga dem på egen hand.
• ryssland
• illusioner
• kärleksbrev
• vara snäll mot veganer
• dallriga rokoko bröst med riktigt fett i sig

Bubblare:

• ondska…acceptera ondskan i sig själv

UTE

• profesionell email-stil där man säger trevlig helg osv
• restauranger
• texter som gråter och bölar
• protestantism
• att lida
• veganer
• Covid
• alla män utom den perfekta mannen
• sverige
• röven

---

text: Skärselden redaktion + yrsa
sammanställning: Fredrika Flinta

IN

• VANITY
• Mommy issues… how did we become so binary to make mommy symbolic for all good and daddy for all evil….
• Being anonymous on the internet
• The perfect man
• Flower arranging
• cigarettes
• indiscret sofas 
• A holiday where you just start walking and see how far you get
• Irony and cynism… as romantic approach…. because the romantics have felt enough
• beauty…. we’ve been gaslighted into believing aesthetics don’t count
• divine intervention
• eating leftover body parts. cook them yourself!
• russia
• Illusions
• love letters 
• Being nice to vegans
• Jiggly rococo titties with real fat in them

Up-and-coming:

• recognising the evil within yourself

OUT

• Professional emails……we can not keep writing things like Dear who it may concern, I hope this finds you well, for the rest of eternity. It will stop now. 
• Restaurants… we’re moving into a more sensory era of late capitalism where cooking means leisure and tradition. …jobs are out….restaurants are for people with jobs… 
• texts that are just crying and sobbing all the fucking time
• protestantism
• suffering
• vegans
• all other men but the perfect man
• delusions
• being swedish
• ass
• business relationships

---

text: Skärselden editorial + yrsa
editing: Fredrika Flinta

In my chamber again at last!
A safe haven for a girl unbound by style,
the only sanctuary for a suffering soul.
My Mother, true womb,
what am I to the pale light of the sun? 
Naught but a single powerless peon,
but confined within this coffin
I wreak havoc within my universe.
Decorated by Venus idols not from an aged passed,
but imbued with sweaty boy dreams,
broken spine ideals,
sexy anime girls never betray you. 

Endless streams of eyeliner tears,
concocted magic through online rituals.
To the outside an adolescent sight,
to me the workings of alchemy.
My chamber echoes my vanity
and my distant dreams and aspirations.
Here I can be who I choose to be,
nay, who I must be!
Incarnate evil reincarnated,
dark stormy nights on the open sea,
My waves crash into lighthouses, extinguishing fires,
a Leviathan of broken dreams.

Outside is but the masses fit for madness
ruled by squeezing yourself into a conventional mold and feigning emotional safety.
Alas, it is a world unfit for one such as I
for my existence can be only here
within this cramped space I call home,
encumbered by sins from lives long past
here is the last bastion for wayward thoughts,
like the tower to the Lady of Shallot,
only observing the world through a mirror,
lest she be consumed by her curse.
”And so she weaveth steadily”. 

Ah, here I can brood in peace
to music that evokes the deepest recesses of the soul 
until the day inevitably comes 
when these walls crumble and fall.
If that is fate then so be it!
I shall dawn myself to the world 
and leave this cradle 
to walk with goths and non-goths alike.
But until then I take solace in my own company,
fuckboys just don’t cut it.
My chamber fits only me,
feeding off the dark like a leech.

text: Beate Björkengren

Äntligen i min kammare igen!
En trygg hamn för en tjej obunden av stil,
den enda fristaden för en lidande själ.
Min mor, min sanna livmoder,
vad är jag mot solens bleka ljus?
Inget annat än en enda maktlös peon,
men instängd i denna sarkofag
skapar jag förödelse i mitt universum.
Dekorerad av Venusidoler, inte från en gången ålder,
men genomsyrad av svettiga pojkdrömmar,
brutna ryggradsideal,
sexiga animeflickor sviker dig aldrig.

Oändliga strömmar av eyeliner-tårar,
skapande magi genom onlineritualer.
För utsidan en tonårssyn,
för mig är det alkemins funktion.
Min kammare ekar min fåfänga
och mina avlägsna drömmar och ambitioner.
Här kan jag vara den jag väljer att vara,
nej, den jag måste vara!
Inkarnerad ondska reinkarnerad,
mörka stormiga nätter på öppet hav,
Mina vågor slår in i fyrar, släcker bränder,
en Leviathan av trasiga drömmar.

Utanför är massorna bara lämpliga för galenskap,
styrda och inklämda i en konventionell form och låtsad känslomässig säkerhet.
Ack, det är en värld olämplig för en sådan som jag
för min existens kan bara vara här
inom detta trånga utrymme jag kallar mitt hem,
belastad av synder från tidigare liv
här är den sista bastionen för egensinniga tankar,
som tornet där Jungfrun av Shalott satt,
som observerar världen genom en spegel,
så att hon inte förtärs av sin förbannelse.
”Och så väver hon stadigt”.

Ah, här kan jag grubbla i fred
till musik som frammanar själens djupaste avgrunder
tills dagen oundvikligen kommer
när dessa väggar faller sönder och faller.
Om det är ödet så är det så!
Jag ska gå upp för världen
och lämna denna vagga
och slå följe med både gothare och icke-gothare.
Men tills dess tröstar jag mig i mitt eget sällskap,
fuckboys duger bara inte.
Min kammare har bara plats för en,
jag, som livnär mig på mörkret som en igel.

text: Beate Björkengren
översättning: Ian Memgard