cradle

to be born into the grave
not willing, nor able
the lilacs growing eventually in spring

lulled gently by the cradle
the rotting carcasses of unfulfilled wishes tipping over the edges,
growing like mold

it didn’t have to be that way but it was
and it became the march through the night all of us
like the dance macabre
became morbid figures
dancing the night away

it wasn’t like we had a chance to become
ourselves or anything
after all,

a birth rooted in death is, figuratively, an preemptive strike

living
like burning candles in the wind
not really understanding the meaning of heat

it is fragile

Text: Beate Björkengren
Image: Alexander Norton, “Was ist loss?”, 2015

The Knight

Is it your medieval breath that calls me

or is it proof that I lived a long time ago?

Were you, perhaps, a long long time ago, a knight

or is it due to weakness that you suffer?

What is more beautiful than dying –

in your arms, all things become so sexy.

You do all things – in your name 

is it, perhaps, because a long long time ago, 

you served the Lord?

There is a way – as a fag

but perhaps it was lost, a long time ago

The wind is calling us

Time to move on

Back to the middle ages

Text: Ian Memgard
Image: Juliusz Lewandowski
Translated from Swedish by Zola Gorgon

Riddaren

Är det din medeltida andedräkt som kallar på mig,

eller är det ett bevis på att jag levde för länge sedan?

Var du kanske en riddare för länge sedan,

eller är det på grund av en svaghet som du lider?

Vad är vackrare  än att dö,

I dina armar kan allt bli så sexigt 

Du gör allt – I ditt namn

Är det kanske för att du tjänade Herren för länge sedan? 

Det finns ett sätt – som bög

men kanske förlorades det för länge sedan

Vinden kallar på oss

Dags att gå vidare 

Tillbaka till medeltiden

Text: Ian Memgard
Bild: Juliusz Lewandowski

Middagstid

Middagstid är grå rastlös och ond

bär med sig det från dagen man velat rena men fyller med korv, vin, ost

vid middagstid är det egentligen dags att svälta

stänga in sig och be

om förlåtelse

jag somnar men jag tänker på andedräkten i natten

på altaner

amerika kanske

vem kan sova

jag

sova kan jag

fast jag tänker på hur rastlösa de är på dessa altaner

en gång pulserar denna rastlöshet genom mig

bara en gång

sedan somnar jag


text: Fredrika Flinta
bild: Vera Nilsson, Sagor