nu ska jag berätta om mitt liv
hade en perfekt söndag för en vecka sen med “Bike Mike” som skulle visa mig hur man bygger en cykel – från början till slut, alla delar. vi satte ihop en som varit helt nedmonterad, en skräpcykel han renoverat och ska ge till sin tjej, min huskamrat – säg inget, det är en överraskning. mike stekte jättemycket bacon åt oss, och jag provred cykeln ner för gatan – den var helt perfekt. Det kändes som en äkta sån fader-son-aktivitetsdag om ens pappa varit lugnare funtad och kunnat förklara saker engagerat och sakligt istället för att bli upprörd över den materiella världen, skada sig och börja gasta. Alltid när min pappa skulle göra “DIY” hörde man hur han skrek av smärta (?) nånstans i huset. Bike mikes ögon lyste verkligen när han förklarade för mig varför just detta styret var så förträffligt och sånt ska verkligen uppmuntras
måndag sov jag över hos en tjej som jag träffat lite eller vad det nu är man gör. vad hon gjorde var en quiche till oss och en sallad och vi kollade på sex lies and videotape som är en film som behandlar den ultimata fantasin, what if a guy was really cute? Hon är så söt, som en vuxen kerub, en renässansängel med mjuka sömniga ögon. Älskar när folk lagar mat till en och hon kan verkligen det. Känns som att det aldrig skulle falla henne in att vara elak. Såna finns. Vi vaknade på morgonen och gick längs kanalen, det var en sån där dag, hög klar luft snö och solsken och hon sa att det var som när man åker skidor i alperna.
Hon jag bor med hade covid och jag hade verkligen inte tid att få det, så jag undvek hemmet och stack till Chris som visade Misery på projektorn och bjudit in typ 7 pers. Chris är 37 och har hela sovrummet fyllt med dockor. Jag bah, “min kompis Nekane följer dig på IG och undrar om några av dina dockor är hemsökta?” Chris bah, “dessa två.” Hon ville verkligen introducera mig till sin bleka och intensiva rumskompis och där hade hon rätt instinkt för det var ett ögonblick av omedelbar ömsesidig igenkänning och vi diskuterade lidelsefullt extremt viktiga saker som varför Tori aldrig fått den respekt hon förtjänar och hur Sopor Aeternus är “i verkliga livet” och oändliga andra specifika saker inom musik och kultur och sånt…….. När två människor äntligen får prata om den sortens specialintressen de annars aldrig kan snacka om tar de igen typ 20 år av TYSTNAD på 2 timmar. Blev verkligen glad i DJUPET av min själ och han med. Det såg jag. Knyter viktiga band med Berlins mid-30s goth community just nu… försöker få ihop nog med folk att starta en Vampire the Masquerade-rollspelsgrupp. Vi behöver typ 1 till person, gärna nån med lite erfarenhet. Har verkligen velat göra det hela mitt liv och som vuxen måste man ansvara för sina drömmar.
Jag stack till Ian i två dagar o gjorde gud vet vad, sov som en bebis bredvid honom, märkte inte ens när jag somnade… vi gick på en tysk restaurang med 20-talsinredning och porträtt av en sur liten judisk författare över alla väggar, där jag en gång för snart fem år sen satt mittemot rhys och återhämtade mig från en sjuk snetripp på svamp… en snetripp som skett typ 11 på morgonen i det offentliga, en gråmulen dag i mars. Dags o återuppleva alla tiergartens sköna lockelser! Bögmuséet och dess forskningsbibliotek där ett nervöst biträde i mask beskyddade böcker som “Hustling: A Gentleman’s Guide to the Fine Art of Homosexual Prostitution”. Om man skulle unna sig en timme där nån gång och verkligen studera deras böcker med bögporr från 50-talet… Så länge man inte råkar bli kåt! Så många horor där Ian bor att hans lokala mataffär har en väggmålning med en sexig tjej som lutar sig mot en gatlykta. Tyskland har ändå nåt
Åkte tillbaks till Neukölln på torsdagen för att göra min radioshow med Chris som specialgäst, temat var “trash goth”, sånt de spelar på gothklubbar där folk med lila hår och kläder i plast droppar mdma och gör karate mot golvet. Jag hatade ju sånt när jag faktiskt var tonåring, ville vara sofistikerad då – med tiden skiter man i det. Vi hade såklart jättekul, glömde tysta mikrofonerna när vi var live on air och råkade sända ut en mycket privat konversation om våra djupaste osäkerheter, med typ “The Devil Does Drugs” i bakgrunden. Två haggor pladdrar! Gillar verkligen Chris som är en sann excentriker. Så fucking skönt att omge sig med andra som är autism adjacent. Har ni tänkt på det, hur många som är obekväma i en grupp och sånt… man glömmer ju det när man själv är obekväm, att alla runtomkring en också sitter och lider.
Moget att jag söp ner mig så mycket tillsammans med en nykterist att jag verkligen fick släpa mig tillbaka till baren nästa dag för releasefesten jag arrangerade till Ians band. Är tydligen deras manager nu? Det åker in i CV:t som enda punkt. Hade blazer och en snäv röd pennkjol, läppstift och högklackat – min business woman outfit, in case I have to strike a deal… Vi spelade nya albumet för hela baren och våra vänner festade hårt. Mådde verkligen när alla barens medelålders musiker/alkisar kom fram och bara “fan vad fett album!” Men sen blev jag trött på att vara sträng mamma som vaktar festen och gick hem för att vila mig för att palla festa mer nästa dag, gud. Hittade ett par extremt fladdriga rutiga byxor på gatan på vägen hem som passade perfekt… nattens mystiska gåva
Kom till hemmafesten nästa kväll med migrän och min kompis bah, “rulla ett ägg mot platsen där huvudvärken sitter så absorberar ägget smärtan! Ta en lina också!” Det var omedelbart tydligt att det var helt lönlöst att försökra hindra mig själv från att offra min kropp till Dionysos så jag bara gjorde det. Var riktigt fuckad och köpte cigg nere på gatan, blev genuint glad av att hitta en halstablett i fickan, så var det inte min jacka. ;( hoppas det som fladdrade ut ur den inte var av betydelse. Det försigick tre fester samtidigt i lägenheten men jag har typ slutat uppfatta människor under 23 års ålder så det var inte så relevant. Tror jag och Estrid stod på balkongen och pratade om hur mycket vi HATAR GENTRIFIERING!!!! när polisen ringde på – de hade till och med en polisbuss nere på gatan? Haha, för ett ljudklagomål?? – ställde sig vid dörren och började slänga ut folk. Vi hukade oss och viskade i sovrummet tills de gått, men festen är över när sånt händer. Tyoma brydde sig inte, faktiskt tog alla ryssarna det med lugn. I Ryssland bara stövlar polisen in i ens lägenhet om de vill, sa de. Jag, Gabi, Nekane, Sharleen vinglade runt på gatan och letade efter en plats att gå, men det var liksom efter fem på morgonen. Vi stack hem till Gabis nya lägenhet istället och delade en flaska vin och snackade och natten tog slut sen, så som den alltid måste göra.
Jag blev kvar och låg i sängen bredvid Gabi som snarkade hövligt på vägen in och ut ur sömnen, medan medieval ambient spelades från högtalarna och jag, klarvaken, föreställde mig att hela rummet var fyllt av osynliga änglar som låg huller om buller lätta som fjädrar från golv till tak och beskyddade oss i vår bädd, i vår nöd. Jag blev så glad varje gång han vaknade och snackade goja med mig, finns inget bättre bot mot ångest. sharleen hade glömt sin cookie müller-bok där och jag högläste mitt favoritkapitel för Gabi, det där hon råkar bränna ner sina kompisars hus, medan han lagade pasta åt oss som jag inte kunde äta. Jag bah asså vi måste gå ut och dricka smoothies. Vegankaféet stötte bort mig vid tröskeln som om jag var en vampyr, kunde verkligen inte gå in. De hade en skylt på dörren om att man inte fick bära päls där och jag kände att de skulle känna att vi inte var veganer, väsa “blodmun!!!” åt oss och det kändes väl krävande. Vi satt helt brända på ett ödmjukare, snällare turkiskt café och…. ja… pratade… Gabi är så himla snäll, han verkligen lyssnar när man sitter och dillar om saker, typ “om vi hade levt på medeltiden hade vi varit såna där resande komedianter som sätter upp mysteriespel i byarna, visst? Tror du inte?” Jag önskar fler killar var som honom – renhjärtade esteter! Väna soyboys med integritet. Vi skiljdes åt och jag krälade till vallokalen med blekt anlete och stirrande blick. Ni kan ju gissa vilka jag röstade på
/zola
Skärselden 