Author Archives: Frutta

Följde med maja till västra hamnen igår. Ibland har vi inte så mycket att säga till varandra men det är bra att veta om man kommer på något skulle hon lyssna. Jag gick omkring själv med hennes barnvagn i en timme och speglade mig i glasportarna i de fräscha husen och var jättesnygg med vagnen. Lyssnade på A.W. tre gånger, det är skönt när lana sjunger it’s not about having someone to love me anymore. Jag vet inte. Jag har börjat tro så mycket på vänskapen från ingenstans. jag o maja har gjort varandra sällskap på viktiga uppdrag sedan 2010 nu, utan att behöva tänka. Det har bara varit som vi gått på den lätta breda vägen och råkat vara på samma väg hela tiden.

Många vänner är redo att göra det jag innan trodde bara min pojkvän ville, innan, har jag märkt. Typ kimia låter mig sitta i hennes lägenhet när hon går och tränar.

På lördag ska isak o maja o jag dricka champagne för att fira att jag ska flytta. isak är alltid helt så åh vi måste fira ju.

På onsdag ska jag äntligen träffa den här röda hunden och dens matte som jag ska bo med.

Ensamhet är en mycket stark kraft. Den kämpar för att få finnas och man kan kämpa mot den. Högtider och helger far emot en och man måste blockera och ställa saker i vägen. Alltså människor. Människor måste stå i vägen när tiden åker förbi jättefort.

/Hanna

igår på gustav adolfs torg i februaridagsljus kollade jag mig omkring medan jag lyssnade på prince, och fick en idé som var typ: jag behöver inte kränkas av det jag ser nu. 

samma idé som när jag tänker på hur det skulle vara att gå förbi kyrkogården och synagogan och sedan behöva stå och vänta vid det stora övergångsstället. hur det skulle vara om man inte blev arg på trafikljusen. det är som fulheten inte når mig.

minns när jag var tolv och var hemma hos e:s pappa. varför var det alltid så mysigt hos alkisföräldrar. det var helt fulländat där. han hade en tjej som hette anna. anna och uffe byggde en pool och hon kom upp på elsas rum med en röd bricka med mackor med leverpastej och saltgurka på, och té med en enorm sked honung i, man kunde se hur mycket det var för klumpen hade inte smält än och man rörde runt i den.

huset låg vid rälsen. så det kom brunrostiga godståg … men framförallt: att se huset från tåget var toppen. där har jag varit! det är elsas hus! 

elsas rum varpå ovanvåningen och man kunde se andra ovanvåningar bakom träden på andra sidan rälsen. kärlek är detta, skriver bronze age pervert. att se in mot fönster och tänka: kan det bo några medkämpar där inne? som vill strida med mig? 

elsa var alltså en sådan medkämpe. det var något med att dela förståelsen av vilket predikament det var att vara tolv. vi samarbetade för att komma på lösningar. man kan skriva på sina skor. alltså vi skapade mycket fult. men det var inte det som var syftet. 

/Hanna

tänker på karaktärer. vilka som fanns när man var elva. jag tyckte inte om morfars hud eller hår. det mesta handlade om texturer då. ville krypa upp i famnen på den som var mest solbränd och minst rynkig. med mjukast tröja i starkast färg. ville vara nära vuxna som gymmade. tyckte om muskler.

sista året i femman hade jag en mjuk vit sliten hoodie som varit mammas på 80-talet, den var lång, och jag var tio så mina ben var fortfarande skinny, minns hur snyggt jag tyckte det var när jag hade den utan byxor, solbränd hud mot vitt tyg.

en rolig elvaårig karaktär var såklart rana. jag träffade henne när jag 27. heeeejfröken! hon pratade liksom utan att separera orden. jag ska flytta till helsingborg jag älskar dig. hon gick in på min youtube och följde sig själv när jag inte såg. tänkte inte mer på det men igår tryckte jag på en video det en där hon cyklar med sin kompis och pratar sådär utan att separera orden. hon posar inte utan ser in i kameran som den är en snäll fröken.

/Hanna

att blogga är så meningsfullt! hahaha. vad är meningen med att skriva dagbok egentligen.

/Hanna

idag känns det bättre. druckit 1 kanna kaffe medans jag legat i sängen och tittat på min vita vägg och två stearinljus i fönstret.

sen skrev beate vad hon skulle blogga om. ett träd hade ramlat in i hennes hus. hon hade sett en skunk. jag skrattade från magen. sebbe sa igår: men jag vill inte blogga nu, jag vill träffa ian och kimia. då skrattade jag också. otroligt med riktigt skratt.

Hanna

hej läsare.

vi tänkte börja blogga. tidningen blir därför en blogg under februari! kanske mars! tills vi tröttnar!

jag kan börja då. det är hanna som skriver. har haft en svår dag. letat efter en kastrull i flera affärer. till slut hittade jag en för 460 kr. köpte den. kände mig nöjd. nu har jag iaf en kastrull. har inte bestick. åt sallad med en ölöppnare. sen råkade jag slänga ölöppnaren. så jag köpte mat man äter med händerna. gruyere och salt och choklad.

mvh

Hanna