Följde med maja till västra hamnen igår. Ibland har vi inte så mycket att säga till varandra men det är bra att veta om man kommer på något skulle hon lyssna. Jag gick omkring själv med hennes barnvagn i en timme och speglade mig i glasportarna i de fräscha husen och var jättesnygg med vagnen. Lyssnade på A.W. tre gånger, det är skönt när lana sjunger it’s not about having someone to love me anymore. Jag vet inte. Jag har börjat tro så mycket på vänskapen från ingenstans. jag o maja har gjort varandra sällskap på viktiga uppdrag sedan 2010 nu, utan att behöva tänka. Det har bara varit som vi gått på den lätta breda vägen och råkat vara på samma väg hela tiden.
Många vänner är redo att göra det jag innan trodde bara min pojkvän ville, innan, har jag märkt. Typ kimia låter mig sitta i hennes lägenhet när hon går och tränar.
På lördag ska isak o maja o jag dricka champagne för att fira att jag ska flytta. isak är alltid helt så åh vi måste fira ju.
På onsdag ska jag äntligen träffa den här röda hunden och dens matte som jag ska bo med.
Ensamhet är en mycket stark kraft. Den kämpar för att få finnas och man kan kämpa mot den. Högtider och helger far emot en och man måste blockera och ställa saker i vägen. Alltså människor. Människor måste stå i vägen när tiden åker förbi jättefort.
/Hanna