tänker på karaktärer. vilka som fanns när man var elva. jag tyckte inte om morfars hud eller hår. det mesta handlade om texturer då. ville krypa upp i famnen på den som var mest solbränd och minst rynkig. med mjukast tröja i starkast färg. ville vara nära vuxna som gymmade. tyckte om muskler.
sista året i femman hade jag en mjuk vit sliten hoodie som varit mammas på 80-talet, den var lång, och jag var tio så mina ben var fortfarande skinny, minns hur snyggt jag tyckte det var när jag hade den utan byxor, solbränd hud mot vitt tyg.
en rolig elvaårig karaktär var såklart rana. jag träffade henne när jag 27. heeeejfröken! hon pratade liksom utan att separera orden. jag ska flytta till helsingborg jag älskar dig. hon gick in på min youtube och följde sig själv när jag inte såg. tänkte inte mer på det men igår tryckte jag på en video det en där hon cyklar med sin kompis och pratar sådär utan att separera orden. hon posar inte utan ser in i kameran som den är en snäll fröken.
/Hanna
Skärselden 