Genom natten går jag,
tomma skuggor längs vägen
likt gatulampor.
På en date med Thanatos,
hans beniga hand i min.
Förenade i livet, vigda i döden.
Ett löfte om en ring av vallmo
en dag (natt).
Han är en medelmåttig magiker,
fast i sina egna utbrytartricks.
Han tänder min cigarett uppochner,
glad över att stötta en vana
som påskyndar vårat möte.
Han lyfter upp mig för att kika över stängslet.
Gräset är inte alltid grönare,
men det är ändå gräs.
Våra fötter doppade i den mörka avgrunden, Lethe
flyter förbi oss,
en oändlig motorväg,
hans bror skejtandes nerför den.
Ingen kan skejta som honom
men ändå
ser han bara till att skejta som sin bror,
en evig imitation av en Ollie.
Springandes förbi förortshusen,
som inhyser de döda,
gamla Hades hund skäller trefaldigt på altanen.
För skojs skull slår vi sönder brevlådor,
tolv gånger.
Jag är snabbare
men han fångar mig alltid,
vaggad i hans kalla famn;
en påminnelse om detta
once-in-a-lifetime-möte.
Omsluten av hans mamma,
älskar i hennes livmoder,
detta förbund kan inte vara mera än
för alltid.
Sorgsen över att vara ett one night stand,
men medveten om att ett stelt påstötande ÄR oundvikligt.
Bild: Zola Gorgon
Text: Beate Björkengren
Skärselden 